På Sjöräddningssällskapets station i Stenungssund arbetar Mikael Fredling som en av 42 frivilliga sjöräddare.
- Alla har vanliga jobb till vardags men när larmet går lämnar man det och rycker ut, berättar Mikael.
Den som vill bli sjöräddare behöver inte ha någon särskild utbildning med sig. Det är mångfalden, personligheten och mentaliteten som är viktigast. Utbildning får man på plats.
- Folk frågar ofta varför vi gör detta när vi inte ens får betalt. Men det är ganska enkelt i grunden. Den som dras till Sjöräddningen älskar att vara ute på havet och så vill man hjälpa människor. Det är alltid detta som det handlar om, konstaterar Mikael.
Just tjusningen med att uppleva havet och naturen är något som Mikael återkommer till.
- Sedan har vi en väldigt bra stämning på kontoret, det här blir ett fritidsintresse. Dit du åker för att umgås med dina kompisar. Det är ett gott kompisgäng och vi har alltid otroligt roligt, även om det i grund och botten är ett allvarligt jobb och långa dagar.
De flesta båtmänniskor förknippar havet och sjön med sommarhalvåret. Sol, bad och semester. Men när man arbetar på Sjöräddningssällskapet får man uppleva havets alla årstider.
- Att vara ute den övriga tiden på året är det jag uppskattar mest, säger Mikael. När sälar och tumlare vågar sig fram igen.
- Förra sommaren hade vi haft fullt upp och varit ute och jobbat på havet hela dagen. När vi äntligen var på väg tillbaka bestämde vi oss för att lägga till i en fjord med våra två båtar för att äta lite tillsammans. Då dök det plötsligt upp ett stim med tumlare och vi tog chansen och hoppade i för att bada med dem. Sälar ser vi hela tiden. Att vara mitt i naturen på det sättet är helt fantastiskt.